Erika

 

Jag vet inte om pappas och min relation någonsin kommer bli bra igen. Ska jag vara ärlig så känns det inte så just nu. Vi är som främlingar för varandra... eller han är det för mig i alla fall.

 

Det sägs att man alltid ska kunna förlåta, men att det gått så pass lång tid och fortfarande inte fått ett ynka förlåt, så känns det ganska hopplöst.

 

Att få höra "Pappa kan inte lägga 100 % på dig just nu, för jag är sjuk", känns lite som ett slag i magen.

Jag har varit sjuk länge... i 18 år för att vara ganska exakt. Och min pappa la aldrig 100 % på mig för att jag blev sjuk, och det är aldrig något jag begärt att någon i min familj ska göra heller.

 

Jag vill inte berätta någonting om mitt liv, och antagligen är det inte heller viktigt att berätta saker, enligt honom själv.

 

Är det nu man ska ge upp denna relationen på riktigt? Hur länge ska man bara orka?

Jag är rädd att det inte finns någonting kvar?