Det var tider..

 
Kom precis att tänka på en helg i april....
Det va jag, melissa, vaiden och viktor. En vanlig fredag.. vi bestämde oss för att ja, dricka lite och se vad kvällen hade att erbjuda. Vi satt här hemma hos mig här i Sandared och jag minns att jag och Melissa drack chill out.

Varenda ord någon av oss sa, var roligt. Och en mening som följde oss hela kvällen var:
-"Men jag ska hjälpa honom.."   (går ej att förklara, internt skämt..)
När vi skulle dra oss in till stan, var i stort sett "men jag ska hjälpa honom" det enda som kom ur våra munnar.
Och vi skrattade alltid lika mycket! Helt sjukt mycket!

Ja, va ska man säga... det va bättre förr.









Och nej jag har slutat tro på kärleken.
Den finns inte... inte för mig iallafall.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0