Erika

 

Den här bloggen har bara blivit en tråkig depp blogg. Men är det så man känner så är det ju tyvärr så.

 

Var det bättre förr? Vet ej, men just nu känns det som att allt annat vore bättre än vad det är nu.

Ska det någonsin få ett slut? Hur ser allting ut om 1 år?

Jag vet inte om nästa år kommer bli ett bra år. Det hoppades man ju på att detta året skulle bli, men som det inte riktigt blev.

 

Hur länge ska man behöva gå och bara känna allt som man gör?

Önskar bara att man hade en knapp så man kunde stänga av allt. Precis allt.

 

 

 

 

 

 

På nåt sätt, så har jag och min kropp gått emot mig själv ...

Oftast efter varje sommar, så har mitt Hba1c gått mer uppåt än neråt (mäter medelvärde)

 

Var hos sköterskan i september, och då var värdet 67, var sedan en månad senare hos läkaren och hade då ett värde på 64, och så var jag hos sköterskan nu igen i veckan och, jag trodde faktiskt att det skulle blivit sämre. Bara kändes så. Men ack så fel jag hade, 60 låg låg värdet på nu, vilket ungefär motsvarar 6,8 i det vanliga räkne sättet.

 

Jag är nöjd, absolut, men det kan alltid bli bättre. 55 är målet... hur ska det gå?

Känns som att det gått lite för bra för att jag ska våga hoppas och tro än.

 

För det är ett jäkla pussel, oavsett om man är ung eller gammal, fått diabetes nyss eller haft det i 17 år som jag har.

Och det är ju det, det eviga pusslandet som aldrig kommer ta slut.

 

Kändes som att det tog 17 år för mig att förstå det, hehe.

 

 14 november var tydligen Världsdiabetesdagen. Lite synd att det inte uppmärksammades mer då det idag är en så vanlig sjukdom.

Man är ju inte ensam även fast det kan kännas så ibland.

 

 

 Nu ska jag försöka njuta av den här helgen iaf, snart är det måndag igen, tänk positivt.

 

Fick världens goaste bild på Majken och Märtha idag ♥

Majken, min nya lilla diabetes kompis.

 

 

 

 

 

Helgerna går så fort! Man hinner knappt blinka innan den är över.

 

Har förälskat mig i den här villan. Ge mig!